14 januari 2010, kl 02:03 Skrivet av Johan Palm
Läs rubriken! Det gäller textrader.
Basshunter – Sverige:
"Tjena! Det här är Basshunter! Och jag säger bara en sak - Sverigeeeee!
(...)
Nu kör vi igång!
(...)
Är ni med mig? Då kör vi i gång!"
Pontiak Johanzon - Sommaren Är Här:
"Hallå allihopa!
Detta är Pontiak som är tillbaka med den underbara sommaren.
Kom igen! Kom igen!"
(Förlåt för jämförelsen, Pontiak.)
torsdag 14 januari 2010
tisdag 12 januari 2010
You know what really grinds my gears?
12 januari 2010, kl 09:39 Skrivet av Johan Palm
Ni vet när man har kokat kaffe och låtit kannan stå där ett bra tag? Bryggaren har inte gett ifrån sig ett ljud på fem minuter och så bestämmer man sig till slut för att hälla upp en kopp. DÅ, sekunden efter att man tagit loss kannan, DÅ bestämmer sig maskinen för att puttra till lite grann göra sig av med tre heliga jävla droppar heligt jävla kaffe - ner på den varma plattan, SFWOISH! (så låter det), helt till spillo. Man blir bara så deprimerad.
Det är i första hand inte jag, utan sådana trauman och hemska erfarenheter, hämtade direkt ur min verklighet, som skriver mina fantastiska låttexter. Som kontrast till den sorgsna lyriken kan ni vänta er jävligt jätteglada indie-gitarrer och hetsig tamburin. Det är ju hur crazy som helst och har gjorts miljoner gånger innan. Allt blir asbra!
Bara för att jag är en sådan nörd gör jag också en massa (oftast deppig) låtsasprogressiv skit med obekväma men fullt möjliga ackordkombinationer som förhoppningsvis kommer få alla som inte är jazzfanatiker att skruva på sig. Jag är själv ingen jazzfanatiker.
Äh, jag skämtar och överdriver lite. Dessa två ytterligheter gäller bara hälften av vad jag skriver. I allmänhet blir mitt kommande material lite mer ostämt och rockigt, delvis gladare och delvis mörkare än My Antidote. Det är så det ser ut nu i alla fall. Håll till godo!
Ni vet när man har kokat kaffe och låtit kannan stå där ett bra tag? Bryggaren har inte gett ifrån sig ett ljud på fem minuter och så bestämmer man sig till slut för att hälla upp en kopp. DÅ, sekunden efter att man tagit loss kannan, DÅ bestämmer sig maskinen för att puttra till lite grann göra sig av med tre heliga jävla droppar heligt jävla kaffe - ner på den varma plattan, SFWOISH! (så låter det), helt till spillo. Man blir bara så deprimerad.
Det är i första hand inte jag, utan sådana trauman och hemska erfarenheter, hämtade direkt ur min verklighet, som skriver mina fantastiska låttexter. Som kontrast till den sorgsna lyriken kan ni vänta er jävligt jätteglada indie-gitarrer och hetsig tamburin. Det är ju hur crazy som helst och har gjorts miljoner gånger innan. Allt blir asbra!
Bara för att jag är en sådan nörd gör jag också en massa (oftast deppig) låtsasprogressiv skit med obekväma men fullt möjliga ackordkombinationer som förhoppningsvis kommer få alla som inte är jazzfanatiker att skruva på sig. Jag är själv ingen jazzfanatiker.
Äh, jag skämtar och överdriver lite. Dessa två ytterligheter gäller bara hälften av vad jag skriver. I allmänhet blir mitt kommande material lite mer ostämt och rockigt, delvis gladare och delvis mörkare än My Antidote. Det är så det ser ut nu i alla fall. Håll till godo!
söndag 10 januari 2010
Skidtider
10 januari 2010, kl 23:34 Skrivet av Johan Palm
Idag var jag ute och kände på längdskidorna första gången för i år.
Jag är stilmedveten. (Mina skitlånga ben ser skitkorta ut!)
Idag var jag ute och kände på längdskidorna första gången för i år.
Jag är stilmedveten. (Mina skitlånga ben ser skitkorta ut!)
Något fel?
Det har blivit något fel med bloggen.
När jag kopierar Johans blogginlägg och sedan ska klistra in dom här så går det inte.
Jag har ingen aning varför, men imorgon ska jag försöka fixa det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
